elviraeeriksson

Alla inlägg under november 2014

Av Elvira Eriksson - 17 november 2014 19:36

här är de sminkprodukter jag använder till vardags alltså till skolan m.m

1. Dagkräm!
Super viktigt för huden så den inte blir torr men välj en utan fett bara fukt! /loreal Paris tripple active ca.80kr
2. BB cream!
Jämt resultat, /garnier ca. 100kr
3. Puder
För att matta ner /e.l.f ca, 70kr
4. Rouge
På äppelkinderna för ett piggt resultat / Rommel London ca. 100kr
5. Stick eller täck stift
Brukar ha på ev. Finnar / maybelline fit me ca.129kr
6.läppbalsam eller läppstift
/ hydra colour
7. Kajal
På undre vatten linjen och övre för att ägonen ska se mörkare ut/ lancome ca.100kr
8. Mascara
/maybelline false lashes ca, 179kr


Av Elvira Eriksson - 14 november 2014 16:08

Nu kommer en frågestund...

Tränar du?

Ja, jag dansar 4 gånger i vecka. Balett, modernt, jazz och lyrisk. Alla de tre första är på skoltid på min skola, lyrisk på fritiden. Jag går ut på promenader 2 ggr i veckan för att det är skönt och kör sjukgymnastiks gym för axel, rygg och höfter.

Hej hej! Kan du berättades var länge sedan du gjorde skönhets inlägg, kan du visa vad du har för smink i skolan?

Hej hej på dig med! Jag vet.. Har inte riktigt haft tid att fixa skönhets inlägg men ett foundation test kommer snart ut..Ja självklart kan jag visa det kolla inlägget som kommer ut i morgon!

Hej Elvira! Vilka schampon använder du? /j

Hej j! Jag använder inga speciella alls brukar köpa gliss eller evital!fet textfet textkursiv textkursiv text

Av Elvira Eriksson - 14 november 2014 14:54

dagens humör: glad, bekväm och taggad (första gången denna stressiga månad)

Dagens händelse: kan bara säga ett ord.. Victor!

Dagens beroende: mobilen som varit sönder i 2 dagar...

Dagens outfit:

(Jeans, dr denim. Linne, bik bok. Kofta, h&m. Halsband ur&pen)

Dagens låt: all of me (spelades på träslöjden när alla vid mitt bord var som argast på våra trä bitar ;)

Händelse ikväll: konfirmations läger i skogen utan internet here i come/ hörs på sön kväll kram <3

Av Elvira Eriksson - 13 november 2014 21:45

Äntligen säger jag. November är ångest eller jobbigt för många. Man längtar antingen ihjäl sig till december eller fruktar snön. Jag älskar november varför vet jag inte men tycker bara det är mysigt med lite mörker i bland!

Av Elvira Eriksson - 13 november 2014 21:13

jag ligger hör i sängen nu. Med frukt ich tänker. Vad tänker ja på? Jo massor såklart haha.. Men en speciell sak och det är framtiden... Jag har många olika planer för vad jag vill. Nu tycker nu säkert att jag är för ung för att tänka på det men jag tycker i stället bättre tidigt en för sent.
Till gymnasie är jag 90% säker på att jag vill gå teknik eller natur. Om det blir natur vill jag gå natur internationell med mycket språk. Men det jag tänker på nu är tiden efter gymnasiet.... Många vill resa och sånt det vill jag med såklart men jag tänker mer hur ska jag ha råd att åka till Australien om 4 år själv med mina pengar om jag inte har en utbildning?

Jag vill plugga efter gymnasiet ha ett student liv. Det jag känner för nu är att gÅ GMU (Grundläggande Militär Utbildning) efter gymnasiet som tar ca. 3 mån och är som en kortare variation av lumpen.( Mer kan ni läsa på försvarsmaktens egna hemsida. ) varför vill jag det?
Jo jag tycker det är intressant med olika stationer, vara ute länge, kämpa och lära mig om vapen. Men den verkliga anledningen är att jag vill bli fältläkare. En fältläkare är en läkare som jobbar ute i krig. Den personen som åker i soldat vagnen ute i Irak men FN och röda korset. Den läkaren som räddar soldaternas och de civilas liv. För att bli det ska man vara soldat själv och även ha en läkar utbildning.

Men sedan tänker jag.. Vill jag åka pansar vagn höra skott ich operera i ett minfält när jag är 50+? Nej. Det vill jag inte. Jag vill inleda min "karriär" men fält arbeta för att sedan bli civil soldat/ distans soldat och jobba hemma inom svenska vård och forska vidare på virus eller doktorera i medicin. Min verkliga dröm skulle vara att få plugga på den bästa käkar utbildningen i Boston USA, Harvard. Men oj 0,5 miljoner per år i 5 år? Det fixar jag inte, så det skulle vara att plugga mig till ett stipendie. Nu är Harvard drömmen just en dröm som jag aldrig ens skulle kunna Tro bli sann men man vet ju aldrig...
Så detta var lite av min framtid haha.. Jag har alltid haft stora och detaljrika tankar om den och detta med gmu och fältläkare är något jag för några veckor sedan fastnade för. Men chansen för mig att kunna bli det är liten i den fysikska biten. Jag har axel problem ich skulle nog aldrig kunna gå GMU av den orsaken... Aja vi får se hur det blir i framtiden. Men hur ser er framtidsutsikter tror ni? Har ni ingen aning men drömmar? Eller har ni som mig för många drömmar och tankar?

Av Elvira Eriksson - 10 november 2014 19:31

Hej allesammans!

Jag tänkte ha en liten frågestund på bloggen och undrar om ni har frågor? De får handla om precis vad som helst!
Eller har ni problem ni vill ha hjälp att lösa?
Kommentera så ska ni få hjälp här på bloggen. Kram<3

A

Av Elvira Eriksson - 10 november 2014 19:26

Jag träffade i somras en kille.
Han var lång, snygg och stark 2 år äldre än mig och väldigt snäll. När vi lärde känna varandra första gången var vi ensamma. Jag träffade han en sommarkväll ensam på en basket plan jag hade passerat från badet hos min mormor. Vi snackade och jag fick veta saker om honom han om mig. På något sätt så blev jag inte friendzonad av honom och han ej det av mig. Vi fick varandras nummer men vi skrev aldrig och vi ringde aldrig efter det. Efter de där två gångerna hade jag ändå hunnit få lite känslor för honom och tänkte på honom jätte ofta. Han var ju så snäll Men eftersom vi aldrig hördes av och jag ändå kände att jag inte hade nåt att skriva lät jag de vara. Några veckor efter vi träffats får jag ett sms. "Jag har en flickvän skriv aldrig mer med mig ich träffa aldrig mig igen" jag blev då väldigt ledsen och sedan arg. Jag hade inte gjort något för att förtjäna att bli halshuggen så hårt. Jag hade aldrig skrivit med honom. Och jag hade ingen aning om att han hade en tjej. Det var ju iaf inte det han hade visat. Sedan blev jag nästan äcklad han "hade hållit på" (vi kysstes inte eller så men ändå visat att han var ute efter mer än vänskap och jag detsamma) med mig. Jag svarade aldrig och sedan en månad efter det fick jag ett nytt sms. Där han bad om ursäkt och skyllde på att det inte var han som skrivit det utan hans tjej. Osv. Men det ledde iaf till att han ville ha mig som vän. Dum som jag var godtog jag hans ursäkter ich lät mig bli vän med honom trots jag fortfarande kände mig sårad och kär i honom. Men det höll inte på länge. Dagar efter det dissade han mig. Han svarade aldrig och tittade aldrig på mina meddelanden. Sedan kom han tillbaka bad om ursäkt. Och jag ännu dummare som jag var godtog dem. Nu i efterhand känner jag mig utnyttjad för jag förlät honom så enkelt. Tillslut bestämde jag mig för att aldrig mer svarar på honom efter en fjärde dissning. Det höll jag inte för när han kom tillbaka denna gång sa han att han var "singel och tillgänglig" och sa de rätta orden "jag gillar dug, du är söt osv." gick allt fort och jag blev bara mer kär i honom. Jag lärde känna hans vänner genom olika sociala medier (observera att vi aldrig träffades och jag och killen ich jag träffades aldrig heller) jag Glömde alla dissningar och tårar och blev helt galet kär. När han sedan dissade mig sista gången så skrev jag ett mycket argt sms till honom där jag även sa att jag var besviken och ledsen berättade hur allt hade varit och jag kännt, alla chanser jag honom gett. Han svarade aldrig. Veckorna efter det mådde jag skit. Det kändes som jag hade ett öppet sår i bröstet som han efter varje dissning rivit upp och sedan börjat läka när han kom tillbaka, sedan rivit upp strött salt i det och gjort så gång på gång. Jag förstår inte nu hur jag kunde vara så förlåtande. Men under den tiden hur ont jag än hade ich hur arg jag än var på honom saknade jag honom. Jag var fortfarande kär. Efter ett tag skriver jag ännu en gång till honom och berättar då även att jag fortfarande har känslor och får ett hårt kallt " okej låt mig va" till svar. Jag blev mycket ledsen och grävde ner mig hemma varje kväll. Läste de hårda orden flera gånger och började tycka att det var fel på mig. Jag såg honom ibland nere på stan hans vänner vinkade men han, nej han bara såg förbi mig. Det tyckte jag fram till för några veckor sedan. Fortfarande hatar jag honom men jag saknar han fortfarande , jag gillar honom fortfarande. Jag tänker på honom väldigt ofta trots det han gjort. Men har nu ändå gått vidare till den grad att jag inte tror mig se honom överallt. Här var min historia kanske för lång men jag vill nå ut till de tjejer som kanske råkar ut för samma sak.

Så det jag nu vill få fram genom denna lilla olyckliga historia är.
- förlåt inte killen för ofta. Låt honom kämpa lite!

Jag ångrar såklart att jag förlät honom men är ändå glad att jag lärde känna honom. Det ingöt liksom i tonårslivet att bli hjärtekrossad några gånger! Så lycka till nu tjejer om ni gillade att höra om detta kommentera det för jag har många fler historier som kan berättas! Kram

Av Elvira Eriksson - 9 november 2014 10:52

nu har jag fått kommentaren om att ni vill höra några kärleks historier. Så jag ska publicera några då och då. För er som inte vill höra kan bara vänta på andra inlägg!
(Alla namn är påhittade om det inte är så att jag nämner de vid första bokstaven.) (och alla detaljer kan jag inte ge ut eftersom detta är mitt provat liv.)

Nästa inlägg får ni höra om A. En kille som jag både avskyr men saknar..

Presentation


hej jag är en 14 årig tjej som bloggar om skönhet, mode, dans oh mitt liv. fortsätt läs om du gillar det!

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards